Elaisnotyou

Nu har Simon åkt hem... Att det alltid ska vara likadant för mig, att jag börjar gråta och
böla som ett barn.. Men när jag är med honom så får han mig att må så bra.
Och även att vi hade ganska tråkigt stundvis så mådde jag ändå bra av att han var
med mig! visst jag har haft lite humörsvägningar, men det är pga hormonerna i
plåstret. Men då har han hjälpt mig och fått mig på bra tankar.. Han är helt fantastisk.
Och alltid när han ska hem så tänker man på allt roligt och underbart vi gjort att man
blir ledsen för att man ska Vänta tills nästa gång. Och hans kramar och närhet och
bara känna sig lycklig..

Jag hatar att vara ensam, ensam i denna familj, detta hus och detta förskräckliga rum.
Allt får mig att deppa ihop, till en liten flicka igen, kan jag sitta och gråta över att jag
önskar att allt var som förut.. Om folket kunde sluta klaga och bara prata om bra
saker här, så jag slapp att höra allt skit, all skit som alla slänger på mig som dem vill
att jag ska bry mig om? Det tär på mig, förstår ni inte det? Jag kan inte vara upplåst
på att vara hemma Varje vecka utan att ens kunna gå utanför dörren, jag kan inte.
Mitt psyke klarar inte hur mycket som helst, det håller på att bli bättre och bättre
men inte om det inte blir en ändring hemma! Jag måste få ha roligt snart, någon
annan stans, hos Simon vill jag vara, ett längre tag. Snälla?

Extra jobbigt när han far hem är att man bara vill ringa och bara prata hela tiden.
Men jag får inte göra det, för då blir jag sådär besatt att det går ut över honom.
Och det kan förstöra honom igen och det vill jag inte vara med om en gång till, så det är
hemskt att inte kunna göra som man känner men det är väl så för alla.
Jag hoppas att jag kan få vara med Simon snart igen, närsomhelst för min del. Jag gillar
inte att bara vänta, alltså att inte ha något bestämt /: jag hoppar iallafall att vi ska vara i
helgen eller så, det skulle vara fint, men jag vill till honom så jag ska göra allt för att åka dit
om jag får för min älskling.

Jag vet inte vad jag ska skriva mer nu, det blev visst lite blandat, men jag är så glad att
jag har Simon vid min sida jämt, utan honom hade jag inte orkat mer.
Jag älskar dig Simon.