ibland tappar jag mitt humör i toaletten

Bläää jag hatar att inte ha något att göra alltså. fyfan.. Och nu blir det ju så ett par dagar, hoppas jag överlever mina tankar den här gången... Vill inte att det ska bli som det blev när Simon var i Kosta, jag pallar inte det igen -.- INTE en gång till, det var då jag fick panikångesten att komma. Usch, har pratat bort tiden ikväll med Bea typ.. Snackat om himmel och jord.

Vi kom faktiskt fram till att istället för att inte tänka så mycket på att Simon är borta så Ska jag tänka på det istället, eftersom jag tydligen har en så lätt tendens att stärka mig själv så mycket att jag glömmer bort istället. Det vill man ju inte, det var ju det som hände sist, för att klara av en Månads frånvaro.. Men jag är rädd, fruktansvärt rädd för att det ska bli så.. Jag vill vara mitt gamla jag, som var orolig stup i kvarten, som grät mycket och tyckte livet var jobbigt men ändå var mig själv.. De här är ju så otroligt störande så det finns inte.. Usch.

Men jag måste tänka på vad folket säger till mig.. Jag är inte normal.. Nej det är jag inte alls.. Det har hur många som helst konstaterat och alla tester jag gjort, så.. Men ibland är jag rädd att det skulle stanna såhär. Tänk ifall det aldrig blir som innan? Va? :'( Jag har sagt till mig själv, att ifall jag inte blir av med detta om två månader så orkar jag inte mer.. Jag vill inte tänka såhär mer. Psykologer säger "skriv upp din tanke och skriv varför det skulle vara sant och varför det inte skulle vara sant" Jaa, mina svar skulle hela tiden vara, att det är fel pga många saker. Inget är ens i närheten av att någonsin vara sanna.. Men inte hjälper det på mig? Jag ställer frågorna till mig själv, jag skulle inte klara av att skriva dem på en lapp. Nej, då påminns jag mer om den när den ligger där framför mig.. nejnej. Jag ska nog lägga mig nu, och sova.. Eller ja, kolla på film i min ensamhet, och jag Tänker att tänka på Simon.. Tänker inte skjuta bort honom som jag gjorde sist. Jävla fitt huvud. försvinn.