Elaisnotyou

Medans jag nyss pratade med Simon i skype blev jag påminnd om en förkylnings blåsa
som jag tyckte mig känna av förut, men så kollade jag på den och den va röd?
Och sådär läskig >.< fattar ingenting? Måste fråga mamma i morgonbitti. /:

Usch. Annars så nu på kvällen har jag blivit sjuk, igen.
Så fort Simon åkte hem så blev jag dunder förkyld, det är ju helt otroligt alltså! Jag
menar, hu länge var jag frisk 3 dagar kanske? Tänk om det är svininfluensan?
Jag är seriöst lite rädd.. blää.

Baaah. Jag har tråkigt och trilskas med mitt huvud, vad den vill säga till mig och vad jag
säger tillbaka, jag är trött på att må dåligt och ha massa tankar som är Fel, det börjar
tära på mig och alla mina nära och kära.. Jag önskar att allt vore som vanligt igen.
Varför kan det bara inte bli det? Även att jag inte känner för att göra mina absoluta
hobbys längre så tänker jag göra det ändå, för allting verkar så tråkigt, så ja, jag ska
bli frisk snart hoppas jag.. DOCK kom jag på mig själv, hon på ungdomsmottagningen
sa att jag skulle vänta med att ta plåstren, så jag hann bli frisk.
Och då kände jag ju verkligen att jag mådde bättre liksom, och så börjar jag ändå, och
allt blir sådär humörsvängigt och allt blir tråkigt och segt, och då börjar ju tankarna snurra.
Det är hemskt rent ut sagt, jag orkar inte må dåligt konstant.

Plus att mitt rätta jag visar sig mer ofta nu, och jag måste lära mig att lyssna på det!
Jag mår bra när simon är med mig, och att han hjälper mig and so on, jag tänker inte gå
in på varenda tanke eftersom jag vill inte riktigt dela med mig av såntdär trams mer.
Jag ska bli frisk så snart jag vant mig vid dessa nya hormoner, och jag lyssnar bara på
vad mitt rätta jag säger och tycker och tyckte innan detta kom. Så de så!