..

jahopp vaknar upp och känner att depressionen står bredvid sängen! Att det inte
ska gå över helt, bara sådär puts väck? Alltså jag orkar inte med vad mitt
huvud säger, jag litar på mitt goda hjärnspöke! :) Det berättar allt som är sant
och säger emot den där andra som inte vet vad det snackar om! ^^

Jag måste säga att det var jävligt onödigt av pappa att dra upp allt igen, liksom det
är klart mitt huvud mår dåligt igen, och det är ju den där biten att jobba sig upp.
Jag mådde skitbra i måndags och i söndags liksom, då kände jag att WOHO jag
håller på att bli som innan, innan Simon drog till Kosta, och var överlycklig.
Kände allt som det ska vara, sen nu så är allt upp och ner igen, men jag SKA bli
så frisk igen, dock behövs det så mycket hjälp för det, jag måste vara med
Simon för att lyckas helt, alltså den människan är nog den bästa jag vet!
Han är en sån bra pojkvän så det finns inte, seriöst. Han vill jag Aldrig
leva utan faktiskt! Min fettknubb..

Jag får hoppas han kommer hit snart, och ha tålamod!
Det finns inget bättre än hans närvaro och ifall jag skulle må dåligt på något sätt så kommer
han och kramar mig och säger, "det blir snart bättre Ela, jag älskar dig"
och då mår jag alltid bättre, undertiden han är med mig och efter, jag ska inte
låta mig tryckas ner mer av andra, för då kommer jag aldrig ur detta skit.
Well. Det var mitt Pepp-talk denna morgon. Vad ska man göra idag då?

Ingenting.