Behold it...

Puuuuuuuh. Igår vid ca halv 9 fick jag äntligen ett klar tecken av
min humla. Han lever.. Puh.

Ja, så efter det samtalet kände jag en stor lättnad i kroppen så det
blev att lira Nintendo DS mot syskonen (lånade mammas konsol)
Och idag har det varit jobbigt väder typ, segt och klibbigt.
Molnigt och träligt enligt mig då. Hann sola benen en stund
så nu är de liite brunare än innan iallfall, det är väl bra typ.

Sen blev det ju åska och det var inte trevligt.
Satt ännu en gång med syskonen och lirade mera DS.
Men dagen har gått fort idag, och det känner jag att det är bra.
För jag saknar Simon nu så himla mycket alltså. Det är jobbigt.
Jag vill också kunna vara med min pojkvän när som helst och
bara mysa som alla andra kan, men man kan ju inte det.
Inte ens ringa när man känner sig lite ensam, utan vänta.
Tills man får ett samtal av han, usch och fy.
Så alla ni där ute, om någon ens läser detta,

Behold Hver Dag!