Panikångest var svaret!

Sådär, nu är det måndag idag.
Och morgonen var verkligen inte bra för min del, allt kom tillbaka som
ett jävla slag emot huvudet på mig, höll på att bli tokig och kände
verkligen att jag var tvungen att sätta mig vid datorn och läsa om ångest
och depressioner, och jag har fått fram att jag har haft en
Panikångest attack, det var när Simon var borta i Kosta som jag bestämde
mig för att helt enkelt gör mig Stark, så jag byggde upp en vägg emot
allt så att jag kunde klara mig utan att tänka på att han var borta.
Detta gjorde mig så jävla känslokall emot allt och Alla.

Och nu så har de ju varit så att jag mått så jävla dåligt av min
panikångest så jag har fått Overklighets känslor, som var väldigt
vanligt tydligen, liksom jag kopplade allt som att det var Simons fel
att jag liksom mådde dåligt, alltså när jag skulle skriva till han så mådde
jag dåligt för att jag kopplade det fel. (något som jag även haft ångest för)
Men Ja, nu mår jag bättre, av att läsa att det inte är något fel på mig
egentligen, liksom det står att jag har Panikångest, och att allt stämmer in.
Inget är Simons fel, jag mår bra av hans närhet, dock blir det sämre när
jag är ifrån då blir det jobbigt igen, och känslokallheten slutar inte heller.
Då det ända jag tänker på när vi umgås är ju liksom "varför är jag inte glad"
"varför kan jag vara glad,ledsen,arg osv"
Detta har varit en jävla mardröm alltså, hemskt som fan.
Att koppla den man älskar till något som är helt fel, är ångest bara i sig!
Men det är Overklighets-känslor ! -Skönt att få reda på det iallafall!

Jag vill i varje fall bara bli frisk och normal.
Jag Vet att det inte är någons fel i min närhet, så det är bara att jobba på
att vara gladare, aktivera mig själv, vara med Simon <3 och ta tabletter.
Usch, jag vill iallafall aldrig mer känna såhär som jag gjort.
Varenda dag in och ut, ni ska veta hur jävla jobbigt det är.