Tisdag

Jahopp, då blev saken mycket värre än jag trodde igår.
Samtalet var ganska dåligt, dålig mottagning så vi kunde
knappt prata med varann, jag blev ledsen för att han inte
kommer hem mer efter helgen, dvs att han är borta i 3 veckor
i streck.

Vi har varit utan varann i max 1 vecka innan, inte mer.
Då har båda kännt så mycket saknad, och de gör vi redan.
Jag kommer vara lite depp de där veckorna, eftersom vi knappt
kan snacka i telefon lär jag sitta i ett jävla hörn och bli så deprimerad.
Jag hatar att vara ensam såhär, och min svartsjuka kan bara bli
värre med detta.

Jag vill ha helg nu, men om man tänker efter vill jag att allt bara
ska vara överstökat, så vi kan gå på Sonisphere lugnt och fint.
Jag är orolig som fan, hatar det. Är som ett åsk-moln hemma.
Känner knappt glädje, det ända jag gör är att vara själv, och
går om kring och väntar, på samtal eller dylikt.
Väntar även på att jag kan jobba snart. Fyfan.
KOM HEM!