Jag höll vad jag lovade, jag klarade det faktiskt, även att det varit så jääävla svårt.. Igår så bröts tystnaden som jag lovade att hålla. Det var skönt, nu känns allt bättre igen och herregud va kvällen kändes enklare igen, som en sten som föll.. Underbart. Först blev jag så nervös när msn rutan blinkade orange. Och började skaka av rädsla för vad som skulle stå, det är ju en dag kvar då jag egentligen skulle börja prata..
Well. Nu är jag mest nervös för vart vi ska vara i morgon, här eller där?
Your choise baby.
Och jag får tillbaka lite tvångstankar som jag börjat kalla mina hjärnspöken. Typ såhär "oj vad ska vi göra" "jag måste tänka på vad som hänt så jag inte gör fel igen" and so on. Baah. Om jag bara kunde vara lite lugn? Då skulle det kännas lite bättre faktiskt. Jaja. Måste skriva ett meddelande till mamma nu och fråga ifall hon kan följa med till Arbetsförmedlingen idag.. Och sedan är det bara att vänta på vad älskling tycker vi ska vara i morgon :) Antigen får jag städa eller packa. Det märks.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar