Elaisnotyou

Jag kan fortsätta berätta om min helg, igår på morgonen så hade jag ställt klockan på haklv 11, men det blev snarare halv 12 vi gick upp och vi skulle vara klara vid tolv tiden.. Trötta som fan så satte vi oss i bilen och for till Lönneberga där vi förövrigt inte gjorde någonting på hela dagen, förutom att vi skulle försöka bygga en iglo ^^ Haha, det var faktiskt roligt att vara 1o år igen :)

Senare åt vi hemlagad pizza och till middag åt vi korvstroganoff som baby tilllagade så jävla gott! Vi hade även tända ljus så lite Alla hjärtans dag trevligt hade vi faktiskt, jag fick ju faktiskt choklad av baby i fredags <3 Lindt, mums! Mja, sedan var den dagen slut också, när man är hos Simon så går tiden så fort även att jag för det mesta ligger i sängen och halvsover ;) Well.

I övrigt så skulle jag ju åka hem med pappa idag, och det gjorde jag med lite motstånd, tjatade lite på att Simon skulle med men icke, han är så svår att övertala, men vi ska ju vara på fredag igen <3 Och ändrade planerna direkt nyss, vi ska vara hos honom då^^ Så blir att ladda kameran och BARA ta det lugnt och måla/fota. Mja, jag var på mötet på Vimarskolan också och det gick väldigt bra faktiskt, kändes skitkul.. Dock får man ju vänta på att arbetsförmedligen ska godkänna platsen och jag kan inte börja förens i Mars, blir praktik på Snövit :) Men en sak som har gjort ont i mig i helgen var att jag varit på himla dåligt humör, och det har gått ut över alla, och mycket på Simon vilket jag ångrar enormt! Mycket tror jag har med att jag bara går hemma och väntar på svar hela tiden på allting -om praktiken och om Simon får jobb osvosv.. Det tar på mig något enormt mycket, och att alla andra tjaffsar och bråkar och jag blir helt knäpp alltså, jag tar åt mig av andras problem igen, och lägger det på mig.

Det blir inte bra när det är så för så känner jag som jag gjorde när jag var deprimerad, att jag varken knappt känner glädje eller sorg - det hatar jag! Hela tiden vill jag gå ner i min djupa svaka, men det tillåter jag mig inte till att göra, samt att jag hela tiden tänker på Simon, att han ska tröttna på mig och att jag måste tänka steget före -att göra så han inte tröttnar och behöver space. fan alltså.. Det är svårt när vi båda har det skit just nu, INTE med varann utan med jobb och att bo hemma i denna röra. Vi vill faktiskt vara med varann! Och baby sa något igår jag ler åt varje gång jag tänker på det, "Ela, om du får jobb, får jag bo med dig då?" -När han sa det så blev jag tårögd, och det blir jag nu med när jag tänker på det. <3