Elaisnotyou

Helgen var kanon, mitt humör ibland kan jag ångra så in i helvete, men det är inte förens Simon blir arg eller tröttnar på mig som jag förstår hur illa jag låter ibland, jag vill inte vara i denna jobbiga svaka. Jag hatar det. Men när han gör något gulligt och snällt så blir jag på mitt vanliga Bra humör.

Åh, jävla PMS.. Och jag tror det är allt jävla skit snö och alla annan inre stress som gör mig på så fruktansvärt humör, jag är sur på allt... och alla.. bläää. Tankarna gillar de här, det gör Inte jag.. Hela tiden vill jag prata med Simon, men det får jag inte.. För då kanske han tröttnar på mig på riktigt ni vet.. Och det är inte bra. Jag väntar hela tiden tills jag ser att han skriver en smiley eller något då får jag en inre glädje.. Jag mår seriöst bra av honom inget snack om saken! Det värsta är OM det skulle vara p-pillren igen, ännu en gång.. För såhär depp som jag varit denna månad har jag itne varit på länge nu.. usch och fy, och att alla andra mår dåligt och klagar gör det inte bättre någon stans, jag kanske bara behöver gråta ut? Fast vet inte för vad faktiskt^^

Jag får längta till helgen, då kommer Simon hit.. Och när vi är här så är mitt humör lite bättre oftast, då vi brukar ha två datorer och är sysselsatta mestadels.. Jaja. Måste sluta vara så DEPP NU, ELA FFS.